Nondokul - En grameen 30 min från Bogra

Grameen betyder by på Bengali och för tillfället bor jag i en grameen vid namn Nondonkul ca 30 min med cykel från kontoret i Bogra. Har nu bott här ett antal dagar och börjar känna mig hemma med alla här. I alla fall med dem jag bor med som alla kommer från USA. Känner mig annars fortfarande lite utanför när jag inte förstår ett ord folk säger till mig - och folk är verkligen trevliga och vill prata med en för det mesta. Fast det är inte helt sant att jag inte förstår ett enda ord, jag börjar lära mig mer och mer och kan nu nästan räkna ända till 12! Nog för att kunna fråga om tiden och lite sånt, men tror det är bäst jag tar med mig min egen klocka ett tag till för att vara på den säkra sidan =)

 

Igår var första gången jag cyklade själv från Bogra till Nondokul vilket var ett äventyr i sig själv. Har cyklat den vägen ett antal gånger med Daniel Thomas, men det var först när man cyklade själv som jag verkligen fattade vart jag åkte även om jag fortfarande många gånger inte är säker var jag kommer komma när jag tar den ena eller andra vägen. Ibland har vägen täkts med hö på tork och då måste man även vara beredd på att det kan vara gropar man inte ser, men de verkar mest lägga ut gräset på tork där det är plant. I alla fall har jag inte åkt ner i nån grop ännu..

Min arbetsplats i Bogra

Här i Bogra har jag två arbetsplatser, dels kontoret inne i staden där vi har lite snabbare internet så man kan ladda ner senaste ekot och även kolla mailen. Jag har dock fått en dongel så jag har en “internettuppkoppling” här ute i Nondokul också. Det är dock inget jag använder allt för ofta då jag hittills har åkt in till kontoret nästan varje dag. Tror att jag framöver kommer tillbringa fler dagar ute i Nondokul men just nu är våran kock fortfarande ledig efter en stor helg och jag har ännu inte helt bekantat mig med vad som finns i köket. Var dock och handlade idag så kan nog bli nån dag framöver som jag inte åker in till Bogra.

Har även verkstaden här ute, där pågår det en mängd olika projekt men just nu verkar det inte vara full rulle på nått känns det som. Tror att Nathan har rätt att det skulle vara intressant att se hur detta projektet skulle fungera om de hade lite fler folk här ute så det var lite mer liv och rörelse på gården. Tror det känns bättre om man kan lite mer av språket dock. Känner det själv att det känns bättre när jag lär mig att höra mer av vad folk säger.

Imorgon måste jag och Daniel plocka ihop lite mätutrustning som jag ska ha med mig till Feni nästa vecka. De har nämligen en torkanläggning där och vi ska besöka den den 1:a december. Ska bli jättespännande att få se hur det går till på riktigt. Har sett bilder men inte så mycket mer. Är även några mätningar som Daniel inte gjorde senast som är bra att ha innan jag räknar ihop det sista som vi kommer behöva.

Snart en vecka sen jag lämnade Sverige - men det känns redan som en månad.

Har nu tillbringat ganska exakt 5 dygn i mitt födelseland Bangladesh, men det känns som en månad. Resan började med att en familjevän kidnappade mig vid Flygplatsen där Daniel Thomas väntat på mig i ca 2 timmar + betalat 200 Tk för att komma in i vänthallen - och dessutom fixat en bil som kom och hämtade mig. Vi lämnade av Daniel nån stans där han fick ta en riksha sista biten, och bilen skjutsade istället hem mig och Subroto Biswas till honom. Det var jättekul och jag fick prata med James från Keshopure i telefon (Keshopure är byn där jag bodde första åren i mitt liv).

 

Vi träffade även Ronny på bibelskolan CDC där han går sista veckorna innan examen, och även några andra som jag inte har en aning om vilka de är mer än att deras dotter gått i skola med Subrotos dotter (19 år).

Nästa dag fick jag kvällsmat hos "the Jennings" för första gången. Blev totalt tre måltider där på två dagar så det blev lite som hemma och de skjutsade även tillbaka mig till flygplatsen för att hämta min väska som kom ca 1,5 dygn efter mig till Dhaka. De tog även med mig till nån större festival som firas av imigranter från Nepal eller Himlalya eller så. En bengalisk vän som jobbar på UMU i Dhaka beskrev dem som att de hade Mongoliska drag, och jag tycker att det var en ganska rättvis beskrivning.

 

De var alla kristna så man kunde där köpa bilder på Jesus, Gandi och amerikanska kändisar. Var en jättefin sång- och dansuppvisning innan vi var tvungna att gå för att komma till Flygplatsen i tid trodde vi, men bilen var inte hemma när vi kom dit så jag fick dricka te istället och prata med ett par som också bor här i Bogra. Kommer troligen träffa dem i helgen.

Slutligen var det dags för avfärd mot Bogra, kan säga att alla som följde med mig till Israel i oktober och tyckte att de körde galet där, bör inte åka buss i Bangladesh. Daniel sa att vi åkte med det bussbolag som inte kör så farligt, och jag kan säga att det var chicken-race hela vägen till Bogra. Tappade räkningen på hur många omkörningar vi gjorde vid mötande trafik och tänkte att det bästa jag kan göra är att inte tänka på det så jag försökte sova istället. Lyssnade dock på en jättespännande bok vid namn "De fattigas bankir" av Muhammad Yunus och handlar om hur Grameen Bank bildades. Rekommenderas verkligen för alla som är intresserade av biståndsfrågor!

Väl framme i Bogra har jag redan gjort en hel massa saker, men det får nog bli ett nytt inlägg en annan dag. Dags att göra i ordning för sängen och läsa på lite inför imorgon. Kommer bli en lång dag med en stor utmaning. Ska ta mig tillbaka från Bogra city på egen hand för första gången imorgon, och det är inte lätt kan jag säga.. Men mer om det en annan dag som sagt.

Början av en lång resa

För att detta inlägg ska hamna som mitt första inlägg i min blogg, publicerar jag det som om det skrevs samma dag som jag lämnade Sverige för att börja denna resa. En resa som inte kommer ta slut fören nästa sommar. Egentligen började resan på sätt och vis redan i somras när jag och två vänner tågluffade i Europa, eller kanske t.o.m. redan i början av maj med ett sms från min syster. Men då jag har bott största delen av min tid i Sverige sen dess räknar jag början på denna resa till den 16:e november 2010. Jag har skrivit ett antal förklaringar på vad jag ska göra den närmaste tiden men det tenderar alla att bli ganska långa så jag ska försöka dela upp dem i några delar:

1. Min resplan
2. Hur hamnade jag i Bangladesh
3. Vad ska jag göra här
4. Pappersproduktion i Feni, Bangladesh

Igår (3:e december 2010) såg jag en film som heter Up in the Air och kände direkt en länk till killen i filmen. Det är precis så jag ser på min framtid just även om jag inte är säker på att jag skulle kunna ta det lika bekymmerslöst som han gör. Men även “Ryan Bingham” som huvudrollsinnehavaren heter faller vid ett tillfälle för frestelsen att prova ett familjeliv men inser snart att han trivs bäst på luffen. Man kan tycka att det är fegt, att han försöker fly från ett liv fyllt med krav och tristes men jag förstår honom helt. Livet är så mycket mer spännande när inget är säkert och allt bygger på nya mål, men även för Ryan finns ett högt pris att betala. Även om han “slipper” ett liv med blöjbyten kommer alltid frågan finnas där – gör jag fel? Borde jag falla för trycket och göra som alla andra?

Men detta året följer jag Ryans måtto och reser fri som en fågel från land till land, och om du vill följa med mig på den resan är det bara att hålla koll på denna blogg som jag ska försöka uppdatera med jämna mellanrum.