From Evernote:

Bra sidor för att lära sig spela enkla låtar på piano

Förra veckan köpte jag en begagnad keyboard på blocket.se och har nu försökt komma igång. Min plan är att om jag kan lära mig grunderna själv så kan jag försöka ta lektioner sen när jag är bättre en en tredjeklassare iaf. Hittills har jag lärt mig Ode to Joy, Jingle bells, blinka lilla stjärna, till paris, björnen sover och några till enklare klassiker. De första två lärde jag mig från en introducerande video som heter "Learn Basic Keyboards". Den går igenom grunderna i hur man ska sitta, numrering av fingrarna, vilka toner det finns osv. Men ger även några enklare övningar för att kunna spela två låtar. Jag har nu övat in dem så jag nästan kan spela dem det första jag gör på morgonen då jag bestämt ska vara tiden då jag övar varje dag.

Helst skulle jag vilja lära mig spela några fler låtar så jag kan ha en liten musikstund varje morgon framöver. Så jag letade vidare online och hitta denna braiga sida: http://www.boomwhacker.com/noter.php Där jag lärde mig några fler enklare sånger för att blanda ut de första två. Har även fått tag på en "piano for dummies" som jag hoppas kunna ta mig igenom framöver. På första filmen gav de tipset att man kan lägga upp sin träning så här:

1. Repetera några låtar du lärt dig innan.

2. Tekniska övningar - Typ för mig att ta ackord på rätt sätt.

3. Lär dig en ny sång.

Jag tyckte det lät som en jättebra ide, men det kräver att jag har nya sånger att lära mig. Har hittat noter till ett antal sånger men vet inte hur jag ska gå från C C D D E E D C ... osv till noter...

Men men, det får bli veckans utmaning tillsammans med det faktum att jag inte kommer vara hemma så mycket samt att plugget börjar dra igång på allvar nu!

Sist tänkte jag lägga in en fin bild på min fina keyboard där den står för stunden. Tror jag kommer vara tvungen att möblera om lite så den får en bättre plats.

Hej svejs!

/// micko

En dag vid vägspärren - Reserapport 1 från Jerusalem

En dag vid vägspärren

Att gå till Qalandiya är bland det mest påfrestande av alla uppgifterna vi har som följeslagare här i Jerusalem. Vi måste gå upp mitt i natten för att göra oss i ordning och ta en taxi dit eftersom inga bussar kör så tidigt. Dessutom är det mentalt väldigt påfrestande att se alla dessa människor tvingas stå och köa i upp till tre timmar varje morgon bara för att ta sig till jobbet, gå i skolan eller besöka sjukhus. Jag har personligen sett otaliga barn och ungdomar vända åter efter att ha väntat i kön en timme eller mer. De säger att de redan missat sin lektion eller föreläsning, så det är lika bra att försöka senare, som att stå där och vänta. Detta påverkar drastiskt deras utbildning och därmed möjligheter i framtiden. Att se allt detta varje vecka utan att känna att man kan påverka situationen är svårt för oss, men är inget mot vad alla dessa människor själva går igenom.

”Jag gör det bara för min fru och mina barn.”

Torsdagen den 17 mars kom jag till Qalandiya kl 05.00 som vanligt, men till skillnad från mina första besök stod det nu redan runt 500 män och väntade på att ta sig igenom. Till en början såg det relativt lugnt ut. Många hade väntat sedan tidig morgon men det rådde ändå ett tålmodigt lugn. Inom kort blev dock väntan för lång för några personer som började klämma sig in i kön precis innan de tre metallburar man måste ta sig igenom för att komma till metalldetektorerna och ID-kontrollerna.  Detta blev startskottet till ett tumult som varade ända tills vi var tvungna att ge oss iväg på andra uppdrag tre timmar senare. I Jerusalem är det vanligt att folk förlorar jobbet om de kommer försent - därför går många upp i ottan för att vara säkra på att komma i tid, för att sedan kunna jobba sina 10 timmar och därefter återvända hem i tid för att gå till sängs.

En av tre metallburar man måste passera för att komma in i terminalen Qalandiya.

När jag frågar en man om hur han står ut, säger han till mig att det är enda sättet för honom att få pengar så att han kan ta hand om sin familj. Jag gör det bara för min fru och mina barn, säger han och lägger till att så här lång tid tar det inte ens att passera en flygplatskontroll i USA.

Trängseln denna dag var så kompakt att jag till och med fick se en man bli bortburen från kön efter att ha svimmat av att stå tätt packad tillsammans med flera hundra andra män timme efter timme. Två andra klämde sig tillbaka genom den smala gången för att få frisk luft och sitta ner ett tag. En av männen hade svimmat tidigare på dagen och var inte i stånd att passera i denna trängsel. Jag frågade om han inte kunde passera genom den särskilda gången för gamla, sjuka och kvinnor men då han var på väg till jobbet och inte till sjukhuset sa han att han inte var tillåten.

Man som svimmat i kön till Qalandiya.

Qalandiya är en av fyra vägspärrar där palestinier från Västbanken kan passera in i Jerusalem om de har arbetstillstånd eller behöver uppsöka sjukvård. Övriga gränser mellan östra Jerusalem och resten av Västbanken är blockerad av en nio meter hög betongmur med det uttalade syftet att öka säkerheten i Israel. 

”Verklig säkerhet kan endast vinnas genom fred”

Jag tror på fred!

Det känns ibland som om denna konflikt kommer fortsätta för evigt, men jag tror inte det är sant. Det går att lösa även denna konflikt – men det kräver ett slut på ockupationen av det palestinska området. Så länge Israel ockuperar Västbanken och Gaza kommer den här konflikten fortsätta att eskalera ännu mer. Båda sidor förlorar ekonomiska medel och möjligheten till ett säkert liv så länge konflikten fortsätter. Verklig säkerhet kan endast vinnas genom fred, inte genom att bygga upp höga murar och breda staket.

Tack för att du tagit dig tid att läsa denna reserapport. Om du fått detta dokument av en vän eller kollega och i framtiden vill få dem direkt till din e post – skriv då upp dig på min utskickslista: www.bit.ly/reserapport

Du kan även följa mig på Facebook: www.on.fb.me/MickoInTheHolyLand

Med vänliga hälsningar

Micko Hjort

Följeslagare i Jerusalem 2011

DISCLAIMER

I work for the Christian Council of Sweden as an Ecumenical Accompanier, serving on the World Council of Churches’ Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). The views contained in this report are personal and do not necessarily reflect those of the Christian Council of Sweden or the World Council of Churches. If you would like to publish or disseminate it further, please first contact the EAPPI communications officer and managing editor (eappi-co@jrol.com) for permission.

Jag befinner mig i Israel och Palestina som ekumenisk följeslagare på uppdrag av Sveriges Kristna Råd och Kyrkornas Världsråd, genom det Ekumeniska följeslagarprogrammet i Palestina och Israel (EAPPI). De synpunkter/reflektioner som uttrycks ovan är personliga och delas inte nödvändigtvis av mina uppdragsgivare.

Om du vill publicera hela eller delar av denna artikel eller sprida den vidare, var vänlig kontakta mig; (mikael.hjort@gmail.com), och/eller Johanna Wassholm på Sveriges Kristna Råd; (johanna.wassholm@skr.org).

"Genom EAPPI befinner sig människor från olika delar av världen i Israel och Palestina för att stödja de som arbetar för en rättvis fred"             
Kyrkornas Världsråd driver det internationella projektet: Ecumenical Accompaniment Programme in Palestine and Israel (EAPPI). Initiativet har tagits efter en förfrågan från kyrkoledare i Jerusalem. Programmet syftar till att genom internationell närvaro försöka dämpa våldet, ge hopp om att en fredlig lösning är möjlig, främja respekten för folkrätten och höja omvärldens medvetenhet om vad som sker. Kring den svenska insatsen i projektet, kallad SEAPPI, har ett tiotal kyrkor och kyrkorelaterade organisationer gått samman med Sveriges Kristna Råd som huvudman.

Life update – 7th Feb 2011

So I’m leaving Bangladesh again in 2 days! It’s crazy how fast a few months can pass and I even forgot to tell people in the Bogra office that I was leaving in advance. So all of them where really surprised that I started to say good bye to everyone but I got to see most people one last time.

Are now trying to focus on the future and bought my self a third or forth computer depending on how you count.. But will only bring two to Israel the of the other two , one is a Desktop and one has a broken graphic card so is not working right now.. Feels strange to buy a Macbook though, not sure how I’m going to be able to hide that from people so I might just as well tell it here as well. But I’m only doing it because I want to learn to use them – I still think they are over prized and that monopoly is bad. Being an engineer though it interests me to learn to use their system as well though, and I have heard they have good software to make movies and stuff, so maybe I’ll be posting some stuff like that here in a few weeks…

Back to reality though - today is also hartal (general strike) here in Bangladesh so I’m not sure if the markets are open, but I’m thinking of taking a walk all the way too New Market after lunch to see if any stores are open then.. Need to buy all those last stuff that I was planning to bring back to Sweden. Are reaching the weight limit on my bag soon but one or two last things might be possible to fit in there =)

 

Then Sweden, I only have 9 days in Sweden once I get back and one is booked for a full day prep course on the 18th, then I have at least 2 full days in Gagnef, and a bunch of people I wish I have time to meet in Uppsala but looking at my schedule and all stuff I haven’t done yet I might not do much more then prepare for my next trip.. Are really looking forward to meeting everyone back in Gagnef though, and works out really nice that Anneli (my oldest younger sister) turn 25 while I’m in Sweden so I will get to meet most of my extended family at her celebration. Also think I have some Christmas presents waiting for me back at home… Will be really fun to see what might be in those. But for now I need to take a shower, start writing a lot of emails and then take that long walk down to New Market that I was talking about. Should take about one hour one way, but it’s really nice walk along a lake at one point so I don’t mind. At least it’s still not really hot here.. not quite yet.

I got to know my placement on the West Bank – Jersalem!

Just got to know that I will be placed in Jerusalem! (for the first three months) From mid May (I think) until I go home I will be in Yanoun, and I will also visit one or two other places for a week or so. The other placements are Bethlehem, Jayyous and Tulkarem (see map in the end).

I shouldn’t say that I am disappointed, I know that many of the placements are interesting and Jerusalem is a really fantastic city! But I was really hoping to live in Hebron this spring. Firstly because in Jerusalem I will be exposed to both Hebrew and Arabic and I know that I won’t learn both at the same time… Secondly Hebron seems to be a really interesting city with a long history, but are not as famous as Jerusalem. Thirdly because it sounded like they had very interesting things to do there, helping kids and living with nomads. Also the situation with the settlers taking over the city even if they are only a minority of a minority in numbers.. But they demanded that the army should protect them and so it does..!! But no one is protecting the rest of the city from the Settlers!!

It really make me so mad to think that some people are celebrating that one of the settlers went to the mosque a few years ago and shoot down people praying there! WTF!! How can that be a good thing?? I mean for anyone? Any sane person should NOT want to be associated with murderers and racists (which is the only explanation I can see for this guy to act as he did), but in Hebron people are proud over him!!?

So I will not live there but at least I will make sure to visit Hebron, and especially the old parts that nowadays are abandoned by all tourists to Israel. But they really miss out on a great experience I must say.

Bellow is a map over all the places I talk about above.

Bangladesh + Reading Books = :-D

First I want to say that I have decided to write on this blog in English from now on. I’m not sure if I will be able to keep it up once I get to the West Bank but my hope is to do so and to keep writing in English so all my friends that doesn't understand the lovely language of the north – Swedish! Still will be able to follow what I experience there. I’m probably not going to write more than once a week or so, but I will write other texts as well there as part of my work so might also write a bit more on my blog.

But right now I’m still in Bangladesh and I have had a great time here. I got to do a lot of cool things like spend Christmas in a village called Keshapure where I lived in as a child and I got even got to try fishing Bangla style…

…and to eat a lot of mishty again! I really, really wish I knew how to make mishty so I can do it back home as well. Even if I know that part of the reason I like it so much is that I can’t get it in Sweden.. But once all the bedeshi (foreigners in Bengali) left here for a meeting in India I was left with a lot of nice evenings to my self. And as it is winter here it get really cold in the evening. Not - 25 Celsius as back in Sweden but still it feels cold when it’s the same temperature inside as outside of the house. So for the last month I have spent a lot of time in bed under a warm blanket reading books, or rather listen to audio books. One of the best inventions of the last century for sure!!

So finally the books. I started by watching movies, but once I had seen all other movies that Nathan and Phil had left me I finally gave in and watched the Harry Potter movies as well. Or at least the first five movies. No 1 and 2 isn’t so good so I kind of jumped through them but I liked no 3, 4 and 5. After finishing them I didn’t remember if I had read book 6 and 7 before so I ended up finding them online and reading them instead of looking for the movie. After that I went on to reading book 22 and 23 in the Swedish version of Wheel of Time series of Robert Jordan again, then reading Enders Game of Orson Scott Card, as well as Enders Shadow of the same author. I also got through a book named “A poor family's home take only five minutes to tear down” by Swedish author Pernilla Ahlsén as well as “The lost land” by Göran Rosenberg both regarding the Israeli-Palestinian conflict but written in very different ways.

After these books I ended up starting to read a book by war correspondent Robert Fisk (by the way Fisk means Fish in Swedish) called “The great war for humanity – the fight for the Middle East” again but that is a truly long story so I’m not finished with it even if it’s really interesting. All in all I have read 8 books and started 4 more (except the one by Robert Fisk also reading three books about the Koran and Islam as preparation for living in the West Bank) and on my computer I have The kite runner, two more books by O. S. Card as well as one SiFi book I haven’t read before and three books about the Israeli-Palestinian conflict so if I finish them all before leaving here I will have read more books in this three months then I have done out side of studies for the last three years! A really great feeling =) I realize that I really love it.

To describe that I can shortly tell you how it was when I was reading Enders Game. Internet is really slow here and in Nondokul (where I work on my project as well as sleep every night) internet is non existing. This mean that I need to take my bike in to Bogra (about 30 min one way) every time I want to check my email or download a audio book. So I had the same day been in Bogra and finally found Enders Game online (Enders Game isn’t available in the Swedish library for talking books and brail where I otherwise have a online account wish is great! – Gives me the right to download any book they have straight to my computer =). So I had been staying in Bogra to late waiting for the book to get downloaded and managed to download half the book. I listening to it all the way home and I kept going until 2 am when I forced my self to fall asleep. Waking up next morning at 7.30 am first thing I do is to start listen to the book again but when I realize I have finished listen to all I managed to download before I was so close to get on my bike and go in to Bogra again the same morning to set my computer up to download the rest. But that would take me one hour back and forth for just that so I finally decided not to. The interesting thing for me is not that I wanted to waste an hour doing that, but how strongly I wanted to do it. I really can’t remember wanting to do anything that much in years – but it didn’t fit my schedule so I didn’t go. I managed to get the rest of the book by the next day though so all good in the end, but I must admit that I had forgot just how much I love to loose my self in a good story. Something I really shouldn’t let go again.
(Even if I must admit that I know why I gave it up – I do get just a bit asocial when I’m stuck in a story… But I think I’m starting to get a balance to it by now.)

/// m

Världen idag – ökad globalisering eller ökad segregering?

Som student på Uppsala Universitet har jag suttit i många seminarier och diskuterat hur den ökade globaliseringen kommer påverka världen. Det pratas vitt och brett om hur gränser försvinner och att varor och personer kan resa fritt i hela världen. Jag har själv rest med tåg från Sverige ända till Kroatien och det var först på gränsen mellan Slovenien och Kroatien som jag var tvungen att leta rätt på mitt pass för passkontroll. Detta är dock inte situationen för alla människor på denna jord.

Jag minns särskilt när jag skulle resa till Vietnam för några år sedan och gick till Vietnamesiska ambassaden i Hong Kong för att kolla upp om jag var tvungen att söka visum i förväg. I kön bredvid mig ser jag en bengal och blir jätteglad över att det finns folk från mitt födelseland som får chansen att resa och se världen – det är det bästa jag vet och något jag önskar alla fick uppleva minst en gång i livet. Tyvärr blir jag snart besviken då jag får höra att Bengaliska medborgare inte släpps in i Vietnam, så han får inte ens söka visum. Ännu tydligare blir sedan kontrasten när det blir min tur och jag får beskedet att som Svensk medborgare behöver jag inte söka visum alls. Jag kommer få ett visum gratis vid gränsen.

Jag kom att tänka på detta igen för några dagar sedan när jag fick veta att Indien håller på att bygga ett staket runt hela Bangladesh. Det skär av byar från varandra och gör att kusiner som bor på ”andra sidan” nu inte kommer kunna träffas igen. Det konstigaste är att jag som är en total främling, utan problem kommer kunna fortsätta att korsa gränsen som om ingenting har hänt. Detta får mig att tänka på andra stängsel och murar som byggs runt om i världen. Den mellan México och USA eller den mellan Israel och Palestina. Det får mig att undra om världen verkligen blir så mycket öppnare och i så fall för vilka blir den öppnare? Är det bara för den rika eliten i Väst som världen blir en öppnare plats, medan  alla andra i världen ska spärras in i sina länder så vi vet var de finns. Eller kanske stora turistattraktioner som vi kan besöka på semestern men som vi inte vill ska komma och störa oss hemma i den trygga vardagen?

Ibland blir jag riktigt arg när jag tänker på hur olika förutsättningar folk har och hur vi inte ser vad vi gör med världen. Att vi inte ser att vi måste lösa dessa problem snart, för en dag kommer vi inte kunna stänga in oss i Europa längre och tro att allt kommer lösa sig. Om inte för att det är det ända rätta att göra så för att minska överbefolkningen och naturförstörelsen i världen. Om fattiga flickor inte får en vettig utbildning kommer de fortsätta giftas bort vid 14 års ålder för att de ”ändå inte gör någon nytta hemma”. Dessa unga flickor förtjänar att få vara barn – inte att föda barn! Och om folk inte får tillgång till förnyelsebar energi för att laga mat och värma sig kalla nätter, kommer de att fortsätta att bränna fossila bränslen och överutnyttja naturen som vi alla är så beroende av.

Över en månad i Bangladesh och ännu inte lyckats köpa en solfångare…

Hade fått uppfattningen att allt vi behövde för projektet fanns tillgängligt i Bangladesh och att det bara skulle vara att sätta igång när jag kom ner. Men icke. Nu över en månad senare har jag ännu inte lyckats köpa en komponent till solfångaren som är av avgörande betydelse för att projektet över huvud taget ska fungera. Har lyckats hitta en försäljare i Kina som har produkten men det tog ca 2 veckor att komma fram till vad vi behövde och vad detta kostade inklusive olika sätt att transportera den till Bangldesh.. Tydligen tog det för lång tid sjövägen då vi ville få produkten snabbt! Så ca 3 veckor senare hade vi äntligen fått klartecken att köpa den produkt vi ville ha… Sedan tog det nästan en vecka bara att komma fram till hur vi skulle betala för den, Letter of Credit, betalkort eller en banköverföring. Valet landade på en banköverföring trots att det tydligen är lite krångligt.. Och nu ytterligare en vecka senare förstår jag vad de menar.. Hur kan nått fungera här om det tar en hel vecka att bara göra en överföring av pengar från en bank i Bangladesh till en Bank i Kina??? Det är ju en standard överföring här med tanke på hur mycket som importeras därifrån till Bangladesh.

Hoppas nu att betalningen ska vara klar innan jul så att den kan skickas hit innan nyår men sannolikheten för det verkar inte goda. Tänkte iaf ta lite ledigt och åka ner till Keshapure – byn där jag bodde som barn, nu över jul. Ska bli kul att återse det även om jag misstänker att jag inte kommer känna igen långt mer än vårat hus.

Iaf God Jul på er alla!